Själens skruvstäd
Jag lever i en liten stad, mitt i ingenstans
och jag vill så gärna fly
så ta mig härifrån
och utanför mitt fönster så ser jag bara träd
och jag vill se så mycket mer
Ta mig härifrån!
Vår lilla, lilla stad är stängd
och stämd på en löst sittande sträng
där kalla svarta klor är satta i sättet att tänka,
gravar grävs här med vässad silversked
I en liten stad där gastar hyllar plast och slapp dekadans
där allt är tom och tyst, stilla och dött
och tänka, som att stånga tegelvägg, du vet
Tristess och levande karbonkopior
snälla någon,
ta mig bort från alla dessa pizzerior
En liten stad vi kommer från
och vi förstår just ingenting
En stad av stål och tysta hus
och ingen här förstår oss alls
Jag lever i en stad, tom på romantik
och jag vill så gärna älska
så ta mig härifrån
och alla häromkring dom säger ingenting
och jag vill så gärna skrika
Ta mig härifrån!
Din klena lilla själ är klämd
och stängd i en liten ask av sten
där kalla svarta klor är satta i sättet att tänka,
såren sys här med saltad silvernål
I en liten stad där lyckan klingar fel i sur dissonans
där allt är tom och tyst, stilla och dött
där man knyter till sin hand i andras byxfickor
Tristess och levande karbonkopior
snälla någon,
ta mig bort från alla dessa pizzerior
En liten stad vi kommer från
och vi förstår just ingenting
En stad av stål och tysta hus
och ingen här förstår oss alls
I Allonia vågar ingen prata med oss
för alla tycker att vi är konstiga
Vi är dom avvikande och ensamma,
dom som alltid får för lite sex
för tystand och avstånd är allt ni vill ge oss
Ingen häromkring vågar prata med oss
utan alla pratar bara om oss
Ni pekar och skrattar
men egentligen, innerst inne
vill ni bara vara som oss
En liten stad vi kommer från
och vi förstår just ingenting
En stad av stål och tysta hus
och ingen här förstår oss alls