Novemberpakt
08:25
Jag är redan vaken
Du ligger bredvid mig,
stilla som ett stenblock i en skolpjäs
Men jag vet att du inte sover på riktigt
Du bara låtsassover
och jag gör likadant
Tillsammans liksom känner vi av eller nått
för kärlek är inte alltid rosabomullsmoln och solsken
Den är inte alltid perfekt som det kan vara
Ibland är kärlek inte mer än trist fakta
som man hoppas att man ska kunna ljuga intressant igen
Så stilla ligger vi bara här
och leker att allt är bra
Leker liksom livslevande
Vid frukostbordet säger vi ingenting
och som vanligt är tystanden mitt fel
Jag försöker säga något bra
Men det blir fel
Försöker spela pojkvän och avspänd
Men det blir ändå fel
Jag är helt säker på att du håller på att tröttna på mig
och bland flingorna och det rostade brödet dör en bit till av mig
när jag känner att vem som helst
skulle kunna ta min plats vid din sida,
att vem som helst skulle kunna bli en bättre pojkvän än mig
men jag säger ingenting utan håller allt för mig själv
Jag säger ingenting och det känns som jag är femton
Det känns som om jag är femton år igen
11:35
Vi sitter på spårvagnen på väg mot Allonias hjärta
och utanför skär halvljus genom regnet
Spöken med paraplyer glider in och ut genom affärer
och jag hör hur du skriker inombords
men jag kan inte hjälpa dig
för jag kan inte ens hjälpa mig själv
Jag vill säga att jag tycker om dig
Men det går inte
Vill säga att jag älskar dig
Men det går inte
Jag vill bli den bästa du någonsin haft
och gå längre än någon tidigare gått för dig
Jag vill skära in ditt namn i min arm
fast du har ett ganska långt namn så det kanske bara blir halva
men ändå, du förstår...
Jag vill kännas nått på riktigt
Jag kan göra vad som helst för dig
kan slita ut mitt hjärta och ge det till dig
Dra ut mina tarmar och hänga mig i spårvagnstaket
och skrika,
JAG ÄLSKAR DIG!
men jag säger ingenting utan håller allt för mig själv
Jag säger ingenting och det känns som jag är femton
Det känns som om jag är femton år igen
14:10
Julskyltningen är redan igång
när du drar omkring på mig bland hyllorna på H&M
utan att se mig i ögonen en enda gång
och det känns som om allt faller samman
men det enda jag vill är att du ska tycka om mig
Att du ska ta mitt hjärta och säga,
Hoppsan, fan vad lika vi är!
Det känns på nått sätt som om du är
kvantfysik
medan jag är
om Lisa har fyra äpplen...
Jag vill bara att du ska tycka om mig
men varje steg du tar slår om och om fast
att något har domnat
mellan oss somnat och nått en punkt
Där allt kommer gå åt helvete om vi inte pratar med varandra
Men jag vill att allt ska bli bra
Så jag sträcker mig ut och stryker ditt hår
och när du vänder dig om
så ser du på mig med ögon som liksom säger,
Kom igen säg något
Om det här ska fungera så måste du säga något...
Jag vet att jag borde säga något
Det känns som om jag ska sprängas
för jag borde säga något nu
En röst far genom min kropp
och skriker,
Kom igen nu,
säg något för fan!
Låt henne få veta allt!
och så når rösten min mun
men jag säger ingenting utan håller allt för mig själv
Jag säger ingenting och det känns som jag är femton
Det känns som om jag är femton år igen
23:30
Den natten dör något inuti mig
När du borstar tänderna medan jag ser klart eftertexterna
Den natten dör något inuti mig
När jag borstar tänderna medan du går och lägger dig
Den natten dör något inuti mig
När jag kryper ner i sängen medan du vänder dig bort från mig
Den natten dör något inuti mig
Något går sönder för att aldrig mer bli helt
När jag hör dig somna in utan att röra mig
och det känns som om jag är nio år
Det känns som om jag är nio år igen