Fryser i solsken
Jag lever ett liv som jag inte hänger med,
jag förstår inte varför allting går så fort
Ju äldre jag blir, desto mindre vet jag om
och när jag faller nu så faller jag hårdare än förr
Jag vandrar samma gata jag gått sedan jag var barn
med en känsla av att livet inte ger sig till
att det borde vara större, borde sätta fart
att det borde vara så mycket, så mycket mer
I skuggornas land där glider jag omkring
med sanningar som aldrig någonsin kommer fram
men jag håller min käft och gömmer allting,
säger inte sånt som borde komma fram
Egentligen så är allt ganska bra,
när allt kommer omkring så mår jag rätt så fint
men det är ändå nått som bultar och skaver,
nått som aldrig riktigt blir som det ska
Allt är hett, det är ljust och varmt
Solen den skiner men jag är ändå kall
Inuti mitt hjärta där finns det ett håll
med en saknad som aldrig försvinner därifrån
att ingenting blir klart när jag i dunklet letar
efter svaren på de svåraste frågorna jag har
då jag sent om natten vrider i min säng
med en känsla av att jag aldrig nånsin räcker till
att jag borde vara bättre, borde veta mer
att jag borde vara så mycket, så mycket mer
I skuggornas land där trevar jag mig fram
med en rädsla av att tiden rinner ur min hand
att all min glöd ska slockna och försvinna,
lämna mig kvar på min brända bro
Egentligen så är allt ganska bra,
när allt kommer omkring så mår jag rätt så fint
men det är ändå nått som bultar och skaver,
nått som aldrig riktigt blir som det ska
Allt är hett, det är ljust och varmt
Solen den skiner men ändå är jag kall
Inuti mitt skratt bor det en sorg
Inuti min lycka ligger nått svart
När livet är som vackrast och jag borde vara glad
så är det nått i vägen som förstör alltihop
Jag pratar och ler men bakom mitt skratt
så faller allt ihop, det ramlar
och jag klarar inte mer utan skakar till
Världen min rasar och himlen faller ner
Jag skrattar och skämtar men kan inte andas
Hjärtat det slår men jag orkar inte leva
Livet är vackert och min lycka är stor
men inuti dör jag och sprängs i bitar
Men på en hundradel är masken tillbaks
och jag ler igen för riktiga karlar visar inte känslor