Dunderhunden (Etnafaunan, kapitel 1)
Vi lever i ett slaveri, en parodi, en snedspelad ödessymfoni
Vi är barn av vår tid som hängt upp empati i ett slakteri
skapat industri av apati, bajs & ironi
Riket har blivit en bananrepublik
där vi sätter oss fint i högar utav skit
hämtar tidning till vår herre & säger voff, voff, voff
& som tack för det; Pang! Pang! Pang!
Ögon rullar runt i en rullgardin på behörigt avstånd
se livet spela sig själv till undergång
som ett seriöst men helkasst garageband
Vår tillvaro rullar fram som ett dåligt mixat blandband
Vår last;
En plastig fasad, en blockad,
en begravningsballad som bli vår gravs första spadtag
Som ett förbund med John Blund,
underhundens lilla dröm
Som en förtöjd själ på grund,
underhundens lilla lögn
Det finns ingen dröm som kretsar kring en vacker samklang
För vi ska säga pang, pang
& du ska säga; aj! aj!
Om världen är en arm
är vi tusennålar kring vår egen kallbrand,
som ligger & skriker, ligger & kvider i kvicksand
Ta till reträtt, sänk ditt vett, låt det gå i däck
Betäck ditt intellekt med käckt späck & puts väck
Om världen är emalj är det vi som är tandtroll
I livets rockn´roll slås vi runt som ett trist moll
Det finns ingenting här inne
Ingenting som du vill ha, ingenting som gör dig glad
Vi tror att vi är världens underbarn
rakt igenom bra som ett elitserielag
men det finns ingenting i oss som är bra att ha
vi är bara dokusåpabarn, de enda i sitt slag
Karaktären känns som en klämd testikel
Vår hjärna behandlas som en antipartikel
Icke sa Nicke med ett klick i manicken,
i en tidningen för fån är vi den sämsta artikeln
vi är en generation fega dubbletter
som använder 6 kulor i magasinet i den ryska rolletten
Bitar av Wettex djupt ner i Vättern
Raderade, daterade videokasseter
Vår last;
En plastig fasad, en blockad,
en begravningsballad som bli vår gravs första spadtag
Som ett förbund med John Blund,
underhundens lilla dröm
Som en förtöjd själ på grund,
underhundens lilla lögn
En, två, tre, fyr vi är alla underhundar
En, två tre, fyr; voff voff, voff
Ein, zwei, drei, fier wir sind alle unterhunten
Ein, zwei, drei, fier vaff, vaff, vaff
Tankar som ankrar & svider i det tysta
fasa som lider utan att knysta
nystade tankar som sviker, skriker
& viskar att allt är över
När ditt hjärtat slutar ticka
slutar bling, bling, blänka
för att börja skikta bland
Television, cigg & sockerkickar
Det finns en dumhet, ett vaket hån mot oss själva
En upprepad mardröm som aldrig kommer somna in
utan kommer plåga oss tills den dagen vi faller i sömn