Club Snuttefilt
Ibland blir man trött
man blir så slut på sånt som tappa tag
och ramlar genom livet
På sånt som två tårar för mycket min vän
Näsblod, stress och två tårar för mycket
- Slappna av -
Dagar som går för fort
och ensamhet bland alla
är ibland vad man får
när glöden plötsligt för en stund kallnar
med ryggar som känns vända
och händer som stundtals
gapar tomma mot en framtid
vi vet så lite om
Ibland gråta över en känsla
av att så mycket går förlorat
att vi mister så många chanser
i angränsande rum där lite för mycket
nästan
petat sig mellan våra liv
Där ett rakblad mot skinnet
ibland leder en väg ut ur ett hjärta
som likt en svamp sugit åt för mycket mörkt
Där en oavbruten längtan
efter sol och blankfrätta stränder
stryker inpå kosmos
som en törst efter att ständigt
försöka förstå våra liv vackra igen
för det här livet är lite ibland
som att gå på disco och i ensamhet längst bak
i mörkret stå och vänta,
bara ifall att…
Tillrättalagd på en bädd av luft
i en hängmatta spänd mellan dig och mig
inuti en fridsam susning
Min vän, du duger som du är
Jag vill att du spetsar pyjamasen
och lyssnar till inte en ögonfrans tyngd av oro
Lås allt omkring dig och slappna av
Lyssna till fridens sprayburk
Knäckt Spräckt och betonggrå himmel
rätt så snygg igen
Lyssna till den tilltäppta tillvarons
brytningspunkt och låt mina ögon under din säng
jaga bort alla monster
Låt mina läppar kyssa den punkt
där du har som mest ont hel igen
för jag finns nära dig inatt
när du fäller
två tårar för mycket min vän
Näsblod, stress och två tårar för mycket
- Slappna av -
Jag vet att du ibland i sängens lugna andetag
tvivlar din värld i spillror
att det stundtals för dig är så svårt att leva
men det enda jag kan säga till din hjälp är
att allt kommer blir bra
men innan det kan bli bra
så måste det kanske få bli bra mycket värre
Ibland inte orka, Jag vet
Ramla samman med ett grått glapp
mellan liv och leva
Falla isär för att gå ihop igen
På en enda fläck samla all skit
och skära hål i huden, se det som borde få vara kvar
ta plats i himlen och sy molnen trasiga, Jag vet
men du, inte sånt nu utan slappna av
för ditt liv kommer bli bra men innan det kan bli bra
så måste det kanske få bli bra mycket värre
För en dag når du fram och äntligen lyfta bort regeln
stärka till själens rockkrage
Fälla upp livet och bland vindarna bli varm
kanske fyllas med en enorm tacksamhet
över att trots allt finnas till
Stå där bland vimlet med ett bultande svar
och helt genomärligt på frågan
Hur mår du?
kunna svara
Tack bra,
jag mår jätte bra….